Djuphavshaj på väg norrut – spännande fynd vid kusten

Flera fynd av den sexbågiga kamtandhajen i svenska farvatten har väckt uppmärksamhet och frågor bland fiskare, kustbesökare och kockar. Den här artikeln förklarar vad arten är, var den har setts vid den svenska västkusten, varför den kan röra sig norrut och vad du bör göra om du ser eller får en sådan haj i nätet — samt vad det kan innebära för fiske och livsmedelsintressenter.

Vad är en sexbågig kamtandhaj?

Den sexbågiga kamtandhajen (Hexanchus griseus) är en stor djuphavshaj som kännetecknas av sex gälspringor — därav namnet — en enda ryggfena och kamliknande tänder i underkäken. Individer kan bli mycket stora; arten kan nå uppemot 5,5 meter i längd och väga i storleksordningen hundratals kilo. Den håller sig vanligtvis på djup över cirka 100 meter och lever ofta som asätare, men större exemplar kan även jaga större byten.

Fynden vid svenska kusten

I Sverige har arten dokumenterats i ett fåtal enstaka fall: första gången 1998 utanför Måseskär i Bohuslän, sedan 2003 då ett exemplar registrerades i samband med Göteborgs fiskeauktion, och senast rapporterades ett exemplar utanför Marstrand 2022 nära norska gränsen. Observationerna är fortfarande sällsynta, men de senaste fynden har fått forskare att uppmärksamma eventuella förändringar i artens utbredning.

Varför rör hajen sig norrut?

Forskare pekar på att en rad marina arter flyttar norrut i takt med stigande havstemperaturer. Den sexbågiga kamtandhajen förekommer normalt i varmare områden, bland annat i Medelhavet, och en ökad frekvens av nordsydliga förflyttningar kan vara en konsekvens av förändrade temperatur- och bytesförhållanden i haven. En sådan utbredningsförändring påverkar inte bara förekomsten av enstaka stora rovdjur utan kan också vara en signal om bredare förändringar i ekosystemet.

Vad bör fiskare och kustbesökare göra vid ett fynd?

Det är ovanligt att vanliga fritidsfiskare möter den här hajen, men om du får en okänd stor haj i nätet eller ser ett strandat exemplar är några praktiska råd användbara:

• Håll avstånd till en stor, levande varelse — försök inte hantera den själv om du inte är utbildad. Stora djur kan vara stressade och oförutsägbara.
• Fotografera fyndet från flera vinklar och försök notera exakt plats (GPS eller en tydlig landmärke), datum och tid. Mått på längd uppskattat eller mätt är värdefullt för forskare.
• Kontakta myndighet eller organisation som kan ta emot rapporter och artbestämning, till exempel SLU:s ArtDatabank eller ett närliggande naturhistoriskt museum. De kan ge vägledning om hantering och uppföljning.
• Om djuret är strandat och i dåligt skick, kontakta länsstyrelsen eller motsvarande lokala vilt- och miljömyndighet för instruktioner om avlivning eller uppsamling.

Är arten farlig för människor?

Trots sin storlek bedöms risken för hajangrepp som mycket liten i svenska vatten. Den sexbågiga kamtandhajen lever vanligen på större djup och har i huvudsak ett beteende kopplat till asätande. Erfarenheter från tidigare observationer i Sverige och andra europeiska vatten indikerar att allmänheten inte behöver vara rädd för att vistas vid badstränder på grund av den här arten.

Betydelse för fiske och mat

För kommersiellt och lokalt fiske innebär några exemplar av en ny art i området främst praktiska frågor: risken för oavsiktlig fångst (bycatch), behov av artbestämning och vilka regionala rapporteringsrutiner som gäller. För restauranger och konsumenter är det värt att notera att djuphavslevande rovdjur ofta inte ingår i lokala mattraditioner och att livsmedelsmyndigheter avråder att obetänksamt introducera ovanliga arter i konsumtion utan kontroll. Innan man överväger att använda ovanliga eller okända arter i kök bör man därför kontrollera råd från Livsmedelsverket och lokala fiskeförvaltningar om livsmedelssäkerhet, tillstånd och hållbarhet.

Hur du känner igen en sexbågig kamtandhaj

• Sex gälspringor (ovanligt bland vanliga hajar).
• En enda ryggfena, inte två som hos många andra hajarter.
• Kamliknande tänder i underkäken — syns tydligast vid närkontakt eller på bild.
• Storlek kan nå flera meter.
• Vanligtvis förekommande på djup större än 100 meter.

Om du fotograferar ett misstänkt exemplar: få med både helkroppsbild och närbilder av huvudet/gälområdet och tänder om möjligt. Det underlättar artbestämning för experter.

Vem kan du rapportera till?

Rapportera fynd till SLU:s ArtDatabank eller till regionala myndigheter såsom länsstyrelsen. Lokala naturhistoriska museer och forskningsorganisationer som arbetar med marina arter tar också ofta emot uppgifter och bilder. En korrekt dokumentation hjälper forskare att följa om utbredningen av arter ändras över tid och utgör underlag för eventuella förvaltningsåtgärder.

För fiskare, kockar och andra i branschen är det klokt att följa uppdateringar från myndigheter och forskningsinstitutioner om fynd och rekommendationer. Ett enstaka fynd är intressant och viktigt för kunskapen om våra marina miljöer — men det innebär inte omedelbara förändringar i dagligt fiske eller konsumtionsvanor utan tydlig vägledning från ansvariga myndigheter.