Havet: Trålfria områden inget självklart sillskydd

De senaste årens debatt om sjunkande sillbestånd i Östersjön har lett till att Riksdagen beslutat om att trålgränsen flyttas från dagens fyra sjömil till 12 sjömil ut från kusten. Det för att skydda kustområden där olika delbestånd av sill och strömming ansamlas och övervintrar innan lek. Utökningen av skydd kommer sannolikt att ske i två försöksområden, ett i centrala Östersjön och ett i södra Bottenhavet, uppger Havs- och vattenmyndigheten. Detta för att kunna mäta hur stor påverkan det utökade skyddet ger. Det är dock inte säkert att planerna får den förväntade effekten, menar nu forskare.– Tolv sjömil är en godtycklig gräns som markerar svenskt territorialvatten. Men sillen bryr sig inte om nationsgränser, säger Daniel Valentinsson, fiskeforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) i en artikel från Östersjöcentrum.Om man vill få mätbara resultat måste försöksområdena vara anpassade efter hur olika delpopulationer rör sig. Områdena måste vara tillräckligt stora, samt läggas på redan väldokumenterade platser. – Bristen på detaljkunskap gör det svårare att utforma dessa försöksområden så att de faktiskt gör skillnad för sillen, det vill säga att de ger det avsedda skyddet för bestånden både när de befinner sig vid kusten för lek och när de är utsjön, säger Daniel Valentinsson. En annan risk är att begränsningen av fiske i vissa delar av Östersjön kommer att leda till ett ökat fisketryck i andra delar. Henrik Svedäng, fiskeforskare på Östersjöcentrum, hade helst sett att trålgränsen flyttades ut längs hela ostkusten, utan undantag, för att inte riskera att bestånd längs mindre skyddade kuststräckor blir bortfiskade.– Den bästa varianten hade varit att samtidigt minska fisketrycket generellt och strukturera om fiskeflottan till mindre enheter som inte kan koncentrera väldigt stora uttag till vissa lokaler. Men det tycks närmast utopiskt, säger han i artikeln från Östersjöcentrum.

Läs hela nyheten här

Lämna en kommentar